söndag 28 juni 2015

Krönikan om landet Prydain

Jag har läst om de fem böckerna i serien om landet Prydain av Lloys Alexander. De håller fortfarande, språket känns inte gammalt och barn i åldern 9 år och uppåt kan läsa den tycker jag.

Krönikan om Prydain, som de tillsammans kallas bygger på walesiska legender och sagor, men Lloyd Alexander har skapat ett eget fantastiskt rike, fyllt av drömmar, tapperhet, humor och mycket klokhet.

Tyvärr finns de inte att köpa på svenska längre, vilket är verkligen synd, de borde verkligen ges ut igen. Enklare att läsa än Sagan om ringen och inte lika dålig översättning som böckerna om Narnia. Man kan köpa dem på engelska eller låna på biblioteket (om man inte har väldigt mycket pengar över och vill köpa dem på antikvariat, har sett dem för 420:- till 900:- per del!)

De trennes bok

I Prydain lever småkungar och länsfurstar, barder och bönder i fred med varandra, och över dem alla härskar Storkonungen Math och hans prins Gwydion. På den lilla gården Caer Dallben bor Taran tillsammans med rovodlaren Coll och den gamle trollkarlen Dallben. Taran drömmer om hjältedåd och äventyr, men allt han får göra är att rensa ogräs och smida hästskor (de som inte ens har hästar!) - och vakta Hen Wen, grisen med den märkliga siargåvan.

Men livet är inte så tryggt som det verkar. Den ondskefulle furst Arwan av Annuvin hotar Prydain och bland sina styrkor har han de kittelfödda, krigarna som inte kan dräpas av någon mänslig hand och mörkerfåglarna, de väldiga bevingade budbärarna. Men främst av alla hans krigare är Den Hornkrönte, en jättelik kämpe med en hornprydd dödskallemask för ansiktet. När Hen Wen rymmer från Caer Dallben ger sig Taran iväg för att få henne tillbaka, och det dröjer inte länge förrän han fått ett och annat och mycket farligare uppdrag: han måste varna Storkungen för Arwans armer.

Innan Taran når sitt mål råkar han ut för äventyr som är mer spännande än han någonsin kunnat drömma om- rentav mer våldsamma än han hade önskat. Men utan hjälp av prins Gwydion hade han aldrig klarat av det- och inte utan Eilonwy med det gyllenröda håret, den kämpaglade barden Fflewddur Fflam och Doli, den ilskne och mångkunnige lille dvärgen. Och så Gurgi förstås , en förunderlig varelse som mes påminner om ett vandrande fågelbo.

Den svarta kitteln

Prydain hotas ständigt av Arwan, den ondskefulla fursten av Annuvin. Prins Gwydion kallar till rådsmöte på Caer Dallben, de planerar att hejda Arwan genom att röva bort den svarta kitteln från Annuvin, den kittel med vars hjälp Arwan skapar sina fruktade krigare, de odräpbara Kittelfödda.
Under jakten på den svarta kitteln dras Taran in i händelser som är mycket större och farligare än han någonsin kunnat drömma om. Men han och hans trogna vänner får inte bara möta äventyret, de får uppleva många otroliga ting som lär dem mycket om sig själva och om livet.

Llyrs slott

Trollkarlen Dallben har kommit fram till att Eilonwy kan inte bo på en bondgård när hon är en prinsessa, hon ska resa iväg och lära sig bli en riktig dam (även om hon själv hellre skulle vara med om äventyr). Taran och Gurgi följer med henne på resan till slottet, och Taran gillar inte prins Ruhn som kommer och möter dem. Taran har svårt att förstå hur han känner om allt. Men han upptäcker att det är något på gång, prinsessan är i fara och hur ska han skydda henne utan att berätta något?

Taran Vandraren

Taran vill veta vem han är och var han kommer ifrån, Dallben kan inte berätta något och Taran ger sig ut på vandring genom riket tillsammans med Gurli för att kanske hitta sina föräldrar. Han hoppas längst inne att han ska ha ädla föräldrar så att han kan komma hem och, nej det vågar han inte riktigt tänka på... Han kommer att lära sig en hel del under sin resa och lära känna många personer.

Storkonungen

 Arawn avAnnuwin har stulit svärdet Drynwyn, det mäktigaste svärdet i hela Prydain. Dallben försöker fråga Hen Wen, siargrisen, hur det kommer att gå. Hon är rädd och de får veta några spådomar innan stavarna sprängs i bitar och det inte går att få reda på mer. Prins Gwydion samlar vännerna för att tåga mot Annuwin och ta tillbaka svärdet innan det är för sent, om det nu är möjligt för spådomarna pratade om natt som blir till dag och en flod som brinner. Taran och hans vänner gör vad de kan och allt kommer att sluta med att Tarans sanna öde kommer visa sig.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar