Belinda Bauer skriver inte vanliga deckare, allt det vanliga finns men det är inte poliser och utredare man får följa utan vanliga personer. Här får man följa patienter på ett sjukhem och så Patrick Fort som har Aspergers. Han har inte så lätt att förstå hur man ska bete sig och han försöker förstå döden genom att gå en kurs i anatomi. Kanske kan han nu äntligen förstå vad som hände när hans pappa dog när han var liten.
Betyg:
1 2 3 4 5
"De döda kan inte tala till oss«, hade professor Madoc sagt. Men det var inte sant. Nummer 19, det lik som den artonårige Patrick Fort undersöker på anatomilektionen, försöker berätta allt möjligt för honom.
Patrick har Aspergers syndrom och han har redan tillräckligt med bekymmer i sitt liv. Han har svårt att förstå sig på människorna omkring honom och han är besatt av tanken på döden den märkliga dörr som bara öppnas åt ett håll och som hans far försvann igenom en dag för tio år sedan.
Det är denna besatthet som fått honom att välja kursen i anatomi, men nu har hans sökande efter svar lett honom i riktning mot ett mer påtagligt mysterium, kanske rentav ett mord. Vem är den man som talar till honom från dissektionsbordet? Och hur hamnade han egentligen här?
Samtidigt som en död man bit för bit avslöjar sina dolda sanningar för honom, upptäcker Patrick hemligheter i sin egen familjs förflutna. Till slut är bara en sak säker: Ingenting är vad det ser ut att vara."
