Visar inlägg med etikett Belinda Bauer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Belinda Bauer. Visa alla inlägg

torsdag 23 augusti 2018

SNAP

 En ny bok av Belinda Bauer som jag kastade mig över när jag såg att den fanns på Storytel.

En mamma lämnar barnen i bilen för att gå och ringa när bilen gått sönder och mobilen är urladdad. Hon kommer inte tillbaka. Sedan får man följa barnen tre år senare, det är spännande och obehagligt och bra. Lika bra som hennes andra böcker. Läs eller lyssna!

Betyg:
1 2 3 4 5

ljudbok: 9 timmar 50 minuter

On a stifling summer's day, eleven-year-old Jack and his two sisters sit in their broken-down car, waiting for their mother to come back and rescue them. Jack's in charge, she said. I won't be long.

But she doesn't come back. She never comes back. And life as the children know it is changed for ever.

Three years later, Jack, now fourteen, is still in charge - of his sisters, of supporting them all, of making sure nobody knows they're alone in the house, and - quite suddenly - of finding out the truth about what happened to his mother. . .

söndag 28 februari 2016

Det slutna ögat

Hittade Belinda Bauers nya bok på biblioteket på kortlån, och det var inga problem. Läst klart den på tre dagar, Spännande som alltid och hon brukar ofta ha med barn i berättelsen, och vanliga människor med fel och brister. Här är det barn som försvunnit och föräldrar som inte vet vad som hänt, och inte vi som läsare heller. Men sakta kommer saker fram och man hoppas att i alla fall någon av de försvunna ska kunna hittas vid liv.

Jag tyckte denna bok var bättre än hennes förra som var lite mer långsam. Nästan bättre än Blacklands-trilogin också.

Det här med texter på baksidan av böcker. Har de som skriver dem ens läst böckerna? De senaste tre böckerna jag läst har det varit felaktigheter i och många avslöjar för mycket. Varför? Jag brukar inte läsa texten på baksidan (eller kanske bara första två meningarna) förrän jag läst minst halva boken och ändå förekommer det spoilers. Dåligt!

Betyg:
1 2 3 4 5


"Fem fotavtryck är det enda som visar att Daniel Buck någonsin varit där. Och nu är det allt hans mamma har kvar. Varje dag vaktar Anna Buck de små avtrycken i cementen. Polerar dem så att de glänser. Glider allt närmare vansinnets gräns.
När ett medium erbjuder sig att hjälpa henne*, tar Anna chansen. Vem skulle inte ha gjort det? Kanske kan han tala om för henne vad som hänt hennes son...
Men är mannen verkligen den han utger sig för att vara?"



* Han vill inte hjälpa henne utan tvärt om. Han vägrar hjälpa henne. Hur kan man få det så fel när man ska beskriva handlingen i en bok?

onsdag 9 september 2015

Livets & dödens villkor

Belinda Bauer har skrivit flera bra böcker, det är ofta barn med  som får vara huvudpersoner tillsammans med vuxna som inte alltid har det så bra. Fattigt och olyckligt, lite långsamt ibland men så blir det så spännande att man nästan inte vågar andas och det går inte att sluta läsa förrän boken är slut.

Ruby är 10 år och är pappas flicka. Han har blivit av med jobbet och brukar fiska för att få in pengar, men det blir inte så mycket. Mamma jobbar på hotell och är borta mycket, ofta på kvällarna. Ruby är arg på mamma som inte tycker om att pappan klär ut sig till cowboy och går ut med sina kompisar. Ruby vill också vara cowboy som sin pappa och följa med, vara hjälpsheriff. Efter att kvinnor blivit tvingas att ringa till sin mamma av en man som säger att han ska mörda dem så får hon följa med pappa i bilen på kvällarna när han och de andra cowboyarna spanar efter mannen som gjort kvinnorna illa. De håller trakten säker och ger kvinnor skjuts hem, först brukar de tveka men när de ser Ruby så brukar de åka med.

Det här är Rubys berättelse, och det är spännande om än lite långsamt ibland men sedan så spännande att det inte går att lägga ifrån sig boken.

Betyg:
1 2 3 4 5

Det är lite kul att följa Belinda Bauer och författarkollegan S.J. Bolton på facebook. Båda skriver till varandra och verkar antingen vara goda vänner eller bittra fiender.

tisdag 2 december 2014

Betraktaren




Belinda Bauer skriver inte vanliga deckare, allt det vanliga finns men det är inte poliser och utredare man får följa utan vanliga personer. Här får man följa patienter på ett sjukhem och så Patrick Fort som har Aspergers. Han har inte så lätt att förstå hur man ska bete sig och han försöker förstå döden genom att gå en kurs i anatomi. Kanske kan han nu äntligen förstå vad som hände när hans pappa dog när han var liten.

Betyg:
1 2 3 4 5

"De döda kan inte tala till oss«, hade professor Madoc sagt. Men det var inte sant. Nummer 19, det lik som den artonårige Patrick Fort undersöker på anatomilektionen, försöker berätta allt möjligt för honom.

Patrick har Aspergers syndrom och han har redan tillräckligt med bekymmer i sitt liv. Han har svårt att förstå sig på människorna omkring honom och han är besatt av tanken på döden den märkliga dörr som bara öppnas åt ett håll och som hans far försvann igenom en dag för tio år sedan.

Det är denna besatthet som fått honom att välja kursen i anatomi, men nu har hans sökande efter svar lett honom i riktning mot ett mer påtagligt mysterium, kanske rentav ett mord. Vem är den man som talar till honom från dissektionsbordet? Och hur hamnade han egentligen här?

Samtidigt som en död man bit för bit avslöjar sina dolda sanningar för honom, upptäcker Patrick hemligheter i sin egen familjs förflutna. Till slut är bara en sak säker: Ingenting är vad det ser ut att vara."