Lånade Rör mig
inte! av Tahereh Mafi på biblioteket.
Ännu en framtidsdystopi. De som 17-åriga Juliette rör vid dör, så hon är en fara för andra. Hennes föräldrar vågade inte vara nära henne, och i skolan var hon ensam. Fram tills hon blev inspärrad på mentalsjukhus. Världen är inte var det en gång var, och Juliette har suttit
inspärrad i flera år och vet inte hur det är där ute,
där inga fåglar flyger på himlen längre.
Språket i boken är väldigt vackert, nästan som poesi. Överstrykningar av ord får det att kännas som något Juliette har skrivit i sin anteckningsbok men kanske inte är riktigt säker på vad hon vill. Ibland läser jag om ett stycke bara för att det känns så fint, översättaren har verkligen lyckats. Ändå flyter berättelsen på utan att det blir problem med språket.
Gillar den svenska översättningen på titeln med överstrykningen av inte. På engelska heter den Shatter me som inte känns lika bra. Kommer att läsa fortsättningen Rädda mig
inte! som kommer ut på svenska i april. Hoppas att det är tillräckligt bra för en trilogi. Den tredje boken har inte kommit ut än men en novell som är mellan första och andra boken finns, troligtvis som e-bok eftersom den tryckta bara ska finnas i 100 exemplar.
Betyg:
1 2 3
4 5
"Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter
inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller.
Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en
17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar
befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg.
Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen,
och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att
de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig.
Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon
precis vad de behöver just nu.
Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem."
Veckans fråga från Lyrans noblesser blir: 
